HJÄRNKAOS & KÄNSLOR

Min hjärna är smått kaotisk
Jag ska till Huddinge i morgon men vet inte om jag vågar för nu börjar alla influensor och dylikt att spridas..
Jag vet inte varför jag ska vara så kopiöst rädd för att bli sjuk...
Jag är verkligen rädd!

Man kan ju inte hålla sig inne genom hela vinterna bara för att slippa eventuella smittor.
Jag måste försöka lära mig att blir man sjuk så blir man..
Men jag kan inte.
Jag är så rädd för att kräkas.

Jag har mina fobier jag måste bryta. Får ta upp det bla med Heidi i morgon.
Jag är så glad att jag träffat henne. Heidi. Hon är en fin människa.
De andra också.
Jag saknar hela gänget..

Dock glad att jag inte kommer träffa J. på ett tag.
Men det känns samtidigt tråkigt..
Jag känner helt klart för mycket för honom.
Och om jag inte träffar honom så kanske det är känslor som försvinner..
Men det tror jag inte funkar, för hela jag blixtrar i hens närvaro.

Tänk att en människa kan vara så fin.
Inte bara rent utseendemässigt alltså..
Han ser förvisso grymt bra ut.
Sen är han så himla snäll också. Om inte snällare.
Sen är han rolig, han har grymt bra musiksmak.
Han är kristen, han är lätt att prata med, han är känslosam..
Han är... en mycket bra människa.

Nej.. nu ska jag släppa detta inlägg och hoppas inte han läser detta :p
haha...
Det börjar bli patetiskt...
''